Vi är i otakt med vår prestanda, det orsakar stress! Hjärnan är inte optimerad för dagens standard och just därför ska du läsa detta! Här finns ledtrådar till vad som är anledningen att vi reagerar och mår som vi gör och tips om vad du kan göra åt det.

Den hjärnan som är vår

Innanför vår skalle finns vår hjärna. Mäns hjärnor väger i genomsnitt 1350 gram, kvinnors något mindre. Einsteins hjärna vägde 1230 gram. Den har 100 miljarder hjärnceller och bildar ständigt nya. Förr i tiden sades det att man föddes med ett visst antal hjärnceller och det var dem man hade att förvalta. Det gällde därför att vara rädd om dem. Om man drack för mycket alkohol, ramlade av cykeln utan hjälm, stressade för mycket så skulle hjärnceller dö, vilket i sin tur skulle leda till att man blev korkad.

Ständig förnyelse

Att hjärnan kan påverkas av alla tre scenarion är sant, men de ger inte färre hjärnceller över tid. Istället är visar det sig att det i hjärnan ständigt bildas nya hjärnceller. Hur våra 100 miljarder hjärnceller utvecklas påverkas av våra 23 gener, i dem görs vår grundkodning. Hjärnans grundstruktur ser likadan ut för alla människor.

Hjärnans kopplingar

Våra hjärnceller är kopplade till varandra och mellan våra hjärnceller finns 100 000 miljarder kopplingar, synapser. Kopplingarna innebär inte att de olika cellerna rör vid varandra utan istället fungerar en synaps så, att den signalerande hjärncellen frigör en kemisk signalmolekyl som den mottagande cellen tar emot och tolkar.

Håll dig tajt

En hjärna där de olika delarna är tajtare sammankopplad kommer att vara mer effektiv. Ungefär som att det är mer effektivt att vara en närvarande och aktiv ledare för ett tajt samspelt team, än att leda en osynkad grupp genom att skicka ut mejl med direktiv.

”Inte optimerad till dagens standard”

Jag satt och pratade med min kloke son Linus, 20 år, om att jag skriver det här om hjärnan. Jag sa att jag behöver en rubrik till ett stycke. Att stycket skulle handla om att hjärnan är utformad för att köra vissa program, men att vårt liv idag ger den helt andra utmaningar. Som att man skulle använda Linus allra första dator till att utföra allt det vi gör på våra datorer idag. Det skulle säkert gå, men… Då sa Linus, ”den är inte optimerad till dagens standard”. Det får helt enkelt vara rubriken.

40 000 år gammal prototyp

Vi bär omkring på en hjärna som har mer än 40 000 år på nacken. Det är en prototyp som inte får löpande uppdateringar till skillnad från många av våra tekniskt avancerade utrustningar, den är som den är och som den har varit. När den skapades var vi jägare och samlare, som drog runt med vår flock i jakt på föda och som sökte skydd där vi fann det. Därefter började vi bruka jorden och skaffa oss ett mer permanentat boende.

Människans utveckling

Under 1700-talet började den industriella revolutionen i Storbritannien vilken fick oss att bli mindre självförsörjande för istället flytta till städer där vi fick köpa föda och logi. I början av 90-talet kom Internet och lade grunden för digitaliseringen och mycket av det samhälle vi lever i idag, med en hjärna som ursprungligt är skapad för att jaga och samla.

Att sätta vår utveckling i perspektiv

Om vi låter ett dygn med sina 24 timmar får representera människans utveckling genom tiden, blir det på följande sätt. Vi är jägare och samlare ända fram till kl. 23.40 då vi blir jordbrukare. Klockan 23.59.40 gör industrialiseringen sitt intåg och digitaliseringen börjar vid 23.59.59. Det är helt fantastiskt vilken överkapacitet vår hjärna måste ha skapats med. Man säger att vi möts av fler intryck under ett dygn än vad våra första släktingar gjorde under hela sin livstid. Det kan vår hjärna anpassa sig till.

Om den vore optimerad till dagens standard…

När jag satt och pratade med Linus funderade vi även hur vår hjärna skulle se ut om den vore optimerad till den standard vi idag lever i. Sannolikt skulle vi ha förlorat flera förmågor som vi idag har, att hoppa 2,45 i höjdhopp, lyfta 400,5 kg i bänkpress och springa 1 000 meter på 2.14,20. Vi skulle sannolikt inte heller ha ett inneboende behov av att dra i oss en massa kalorier, eftersom majoriteten av mänskligheten kan vara rätt trygga i att de får mat även imorgon.

En optimerad version

Vilka funktioner skulle vara mer utvecklade istället? Kanske förmågan att välja, prioritera och agera. Kanske förmågan att sortera informationsflöden och att vara kritiskt granskande. Det fina är att när vi förstår var vår hjärna kommer ifrån, så kan vi vara mer kärleksfulla i vad vi utsätter den och oss själva för.

Ett tankeexperiment i två riktningar

Alla som känner mig vet att jag tycker om att leka med tankar, så låt oss göra det. Bakgrunden till detta tankeexperiment är att vår hjärna i mycket är kvar i att vara jägare och samlare.

Reser bakåt

Vi leker med tanken att vi hoppar in i en tidsmaskin och tar oss långt bak i tiden sådär 30 000 år när vi var jägare och samlare. Till en plats där människor sitter samlade. Idag är de mätta efter att ha fått kalasa på bytet från dagens jakt. De håller sig nära varandra och det är tydligt vem som är ledare för flocken.

Intressant möte, hot eller vän?

Skulle vi avslöja oss genom att prassla till i buskarna där vi står och iakttar dem, skulle vi nog även kunna se vilkas ansvar det är att skydda och försvara flocken. De skulle sannolikt stelna till och snabbt reagera på ljudet, hitta oss och på olika sätt bestämma sig för om vi är superfarliga, mellanfarliga, ofarliga eller bara ätbara… För vår del vore det bäst om de inte väljer det sistnämnda. Deras färdigheter i att fälla byten skulle mest troligt vida överstiga vår förmåga. Det man gör mycket av blir man bra på. Ponera att vi skulle överleva detta möte och att några av våra förfäder blir tillräckligt nyfikna på oss för att vilja följa med oss till vår tid.

Tillbaka till nuet

Vi får med oss 5 av våra nya vänner in i tidsmaskinen. Det kommer sannolikt att vara de mest äventyrliga och förändringsbenägna. Så tar vi oss tillbaka till nuet och landar mitt i Brunnsparken i Göteborg. Platsen mitt i shoppingstråket mellan Nordstans köpcentrum och alla butiker på Fredsgatan. På alla sidor av Brunnsparken åker spårvagnar och bussar. Människor står och pratar eller går i raskt tempo, trafikljusen blinkar och låter vid övergångsställen, bilarna och bussar trängs på de smala kullerstensbelagda gatorna.

En verklighetskrock

På husfasaderna blinkar reklamskyltar och lampor lyser upp parken och de försäljare som vill sälja på oss något. Gatumusikanter spelar, mimare mimar… För oss är det inget konstigt, snarare en helt vanlig plats i en stad i Sverige. Även om jag har vänner som inte är vana vid spårvagnar och tycker att de är riktigt otäcka. Frågan blir dock hur tror ni att våra förfäder skulle reagera på alla de intryck de skulle konfronteras med?

En fornmänniska i Brunnsparken

När jag har lekt det här tankeexperimentet med andra så blir svaret på frågan att de sannolikt skulle göra sig beredda för strid. Intressant är dock att nästan alla säger att det allra första är att de skulle ha tätat gruppen, samlats och sökt skydd i och för varandra. Därefter hukat sig, skannat av Brunnsparken och kommunicerat strategi.

Att be om hjälp!

Här brukar alltid någon säga att de skulle ha bett oss om hjälp och råd för att ta sig därifrån. De skulle vilja ta sig till en lugn plats där de kan känna sig trygga. En plats där de istället för ”fight or flight” (fly och fäkta) kan få ”rest and digest” (lugn till matsmältning). Våra förfäder tillbringade precis som alla andra däggdjur, majoriteten av sin tid i ”rest and digest”. I det tillståndet väcks kreativitet, skapande, lärande och flow. Att be om hjälp är något vi borde göra oftare. I stress utsöndrar vi oxytocin utöver stresshormonen adrenalin och kortisol. Oxytocin kallas även kärlekshormonet, ett hormon som gör att vi söker närhet och stöd av andra. En helt naturlig reaktion på stress är alltså att be om hjälp.

Hur ofta är du i ”rest and digest”?

När vi i vårt liv landar i situationer där vi förvandlas till fornmänniskor i Brunnsparken, så är även vår naturliga reaktion att vilja ta oss därifrån. Det kan vi göra genom att aktivera våra fly och fäkta funktioner och att faktiskt lösa situationen, så att vi kan komma till ett härligt tillstånd av flow. Där vi får tillgång till vår fulla kapacitet och får må bra. (Definitionen av flow är, ansträngningslös uppmärksamhet, mer om det i ett senare inlägg.)

Sju av tio chefer…

Min poäng är dock att vi är i otakt. Vi lever majoriteten av vår tid som fornmänniskor i Brunnsparken, så mycket så att vi knappt reagerar över det. Istället blir förvånade över att 7 av 10 chefer mår så dåligt att det går ut över deras jobb. Ohanterlig stress och sömnsvårigheter är några av anledningarna. Tänk vilka ringar på vattnet det ger.

Ringar på vattnet

En chef som är mentalt ”fångad i Brunnsparken” och inte ser några vägar ut därifrån, helst vill hen bara spela död och låta det gå över. Hur leder den chefen sin grupp? Vilka konsekvenser kommer det få i sin tur? Ringar på vattnet, som drabbar respektive, barn och naturligtvis den så viktiga tryggheten. För mig är ringarna på vattnet svindlande, och ändå känner jag mig lugn.

Coaching är nyckeln

Jag är lugn för jag vet hur vi kan se till att hitta tillbaka till lugnet. Jag vet det för att jag har sett det, gång på gång. Sett resultatet av att en person eller grupp i obalans har anlitat en coach. Någon som, utan att ge råd, hjälper till att skapa en kreativ och tankeväckande process i en miljö helt grundad i tillit och närvaro.

Full tillit

Där inga hot finns, får du plötsligt tillgång till din fulla kapacitet och plötsligt ser du möjligheten att ta dig till ett önskat läge, där det är precis så som du vill ha det. Och genom att lägga mer fokus på hur du vill ha det än hur du inte vill ha det, kommer du att se det som du tidigare var för stressad för att se. Tillsammans avgränsar vi vad som är rimligt att uppnå fram till nästa möte. Vi ser till att du känner dig trygg med att du kommer kunna leverera de resultat som du har satt upp.

Ta ett steg i taget

Nästa gång vi ses har vi redan tagit oss en bit bort ifrån Brunnsparken och då vet vi att vi kan fokusera på det vi vill. Det är alltså min bestämda uppfattning att Coaching är nyckeln för att vår hjärna ska kunna hantera vår digitaliserade värld, utan att fler ska behöva brinna upp på vägen.

Ge dig själv flow! Testa

Jag har haft förmånen att utbilda oerhört många riktigt duktiga coacher och ser framemot att få matcha ihop dig med en av dem, för att prova på hur det känns att ha en annan persons hundraprocentiga tillit, fokus och engagemang dedikerat ditt välbefinnande och flow. Varför vara en fornmänniska i Brunnsparken, när du kan vara du i hela din prakt!

Läs mer här och här

När du har fyllt i din e-post adress här nedan, kommer du alltid att få mina inlägg så fort de är publicerade!

Anna Sanderoth Vilkas är Coach, Mentor och Affärsutvecklare på Sumo Business Development