Den 18 augusti 2010, ställdes jag inför faktum, att en av mina medarbetare hade klämts till döds, under flaket på en bergtruck när han servade den. Det var fruktansvärt! En av mina medarbetare, hade gått upp på morgonen, ätit frukost med sin fru, gett henne en kram, gått till jobbet, för att aldrig mer komma hem. Aldrig mer…
Jag var HR Direktör för företaget och därmed ansvarig för stora delar av det arbete som följde, allt från krisgrupp till att hålla debriefing och delta i utredningarna. Jag var naturligtvis även ansvarig för att träffa hans familj, hans änka, föräldrar och syskon. Vid mitt första möte med dem uppdagades något oändligt sorgligt.
De var i slutskedet av en adoptionsprocess. På ett barnhem i Ryssland fanns en liten flicka som de gett namnet Emma. Jag fick se bilder från när de varit och besökt henne, det strålade om dem alla tre. Allt var förberett för hennes ankomst. Hon skulle ha kommit till dem månaden innan olyckan men det hade blivit försenat. När det nu bara fanns en förälder, skulle adoptionen inte kunna genomföras. I Ryssland är man besluten om att det ska finnas två föräldrar för att en adoption ska vara aktuell. Nu fanns det bara en.
När jag såg hur den här insikten spred sig hos familjen, blev jag fast besluten om att vi (min dåvarande arbetsgivare) inte kunde låta det ske! Koncernen är familjeägd och håller familjevärderingar högt. Det är viktigt för ägarna att låta det genomsyra organisationen. Jag visste att den högsta ledningen och ägarna skulle dela mina tankar om att vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att adoptionen fortlöper och att Emma får komma hem till sin mamma i Sverige.
På väg hem från mitt möte med familjen, ringde jag Erik van’t Hof, högste HR hönset i organisationen och fick ok på att göra det som krävs för att genomföra adoptionen. Det tog mig åtta månader…
Vi valde att inte berätta vad vi gjort, det kändes fel. Det vi gjorde var att leva våra värderingar, låta dem visa vägen och göra det omöjliga möjligt. Idag tillbringar jag mycket av min tid med att föreläsa och utbilda i värderingars betydelse för att nå den fulla potentialen, värderingar som vägledande i arbetet med att stärka den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Jag vet att om min förra arbetsgivare inte hade haft så starka värderingar så skulle Emma aldrig ha kommit hem.
Värderingsstyrt handlande sker med hjärta, det stärker organisationer, förändrar liv och gör skillnad på riktigt! Videon är från ett möte med mina HR kollegor i koncernen. Ett möte där vi diskuterar värderingar. Jag blev ombedd av tidigare nämnde Erik att berätta vår historia. Fyra år har gått sedan det filmades och idag är det dags att berätta historien.
Det var inte bara jag som gjorde skillnad här, det är många parter involverade. Ni vet vilka ni är och utan er hade vi aldrig kunnat göra det vi gjorde. <3