Med jämna mellanrum kommer den! Lusten att berätta om hur det gång på gång var, projekt efter projekt. Enträget kämpades, i motvind, ibland i storm, dag efter dag, tills det en dag plötsligt mojnade, för att långsamt vrida till medvind, full vind i seglen, sol in i sittbrunnen, glad besättning som skrattar och samarbetar. Ingen kan ens minnas dispyter och ångest när stormen ven och besättningen ville vända, hoppa över bord eller bara var apatiska. Alla känner sig delaktiga och kan konstatera att VI klarade det. VI tog oss igenom och har kommit ut på andra sidan, och här är det riktigt skönt att vara.
När den där lusten kommer, att berätta om hur det är att vara i stormens öga, kanske till och med om hur frustrerande det är när handlingskraftiga människor förlorar fotfästet och tappar taget, så låter jag den klinga av. Med åren blir det tydligt att stormen inte är det viktiga, det viktiga är hela resan, och att målet är en massa goa människor som är stolta över vad de åstadkommit.
Som den inhyrda kapten eller guide jag numera är, så är det mycket enklare att hålla fokus och förhålla sig lugn i gruppdynamiken. Folk får vara lite som de vill, för det är ju sådana de är. Det gäller att se till att alla utifrån sitt blir delaktiga och att de håller sig ombord på båten. Lugn och trygg i förvissningen att stormen är övergående, och att den trots allt inte är värre än att den samlade kompetensen kommer att klara den, annars hade vi aldrig gett oss ut på sjön till att börja med.
I alla förändringar, stora som små, så blåser det ibland upp till storm. Det är en del av förutsättningarna och det kommer att blåsa över. De bästa förändringarna är de när vi accepterar att verkligheten kommer att komma ikapp oss, och när vi utifrån det tar ut bästa tänkbara kurs med sikte på målet. När teamet låter sig bli mer sammansvetsat genom att våga anpassa sig till förutsättningarna.
Här kommer en film som visar mindre lyckade båtäventyr, som pekar på att det är bra att ha tänkt efter, före man gör en manöver på sjön.