Nu ska ni få höra en knäpp grej! För en tid sedan fick jag frågan om hur jag skulle göra, om jag var coach för svenska landslaget i fotboll. Vilken fråga! Personen som ställde frågan till mig, känner mig tillräckligt väl, för att veta att jag är helt blåst vad gäller fotboll, men att jag är en vass coach och affärsutvecklare. Det var sannolikt därför frågan kom.
Jag, landslagscoach?
Både som coach och när jag arbetar med affärsutveckling, träffar jag kunder vars verksamheter är helt nya för mig, så jag är van. Men allvarligt, fotboll! Jag älskar den typen av frågeställningar, eftersom min fotbollsanalfabetism tvingar mig att tänka utanför boxen. Så låt mig tänka: Vad vet jag egentligen om ett landslag?
Ett landslag bör vara en samling framgångsrika spelare, från olika lag i Sverige och världen. Med det gemensamt, att de är av svensk nationalitet, och att de har valts ut att spela tillsammans, för att representera vårt land i mästerskap. De behöver med andra ord kunna prestera på topp, under press, som en organism. Detta trots att de till vardags har andra lagtillhörigheter och kulturer. Så hur skulle jag tänka, om jag var coach för svenska landslaget i fotboll?
Varning för reduktionism
Det är naturligtvis en rent hypotetisk fråga. Och jag tänker att det här gäller att akta sig för reduktionism, viljan att reducera ett komplext fenomen till ett mer förenklat fenomen, och därigenom missa hela poängen.
Det skulle exempelvis vara lätt att säga, att man vet vilka positioner som finns i laget, och fyller på med den bästa talangen av svensk nationalitet. Men det är sannolikt lika smart som att skapa en ny bil, genom att välja ut de bilkomponenter med absolut bäst prestanda i världen oavsett modell eller märke. För att sedan montera samman dem. i tron att man ska få världens bästa bil alla kategorier. Den kommer inte att fungera, delarna kommer inte att passa ihop, och kommer inte ens kunna gå att sätta samman. Det är inte så man skapar bra bilar.
I ett system är det inte intressant hur bra delarna är var och en för sig, utan hur bra delarna i systemet samverkar. Det är den smidighet och energi som finns mellan delarna som är skillnaden som gör skillnaden. Och den har sitt ursprung i en mycket tydlig och attraktiv, gemensam målbild med värderingar som manifesteras i handling, varje dag. Sånt kan jag! Det hjälper jag företag och individer med varje dag. Så hur skulle jag hantera landslaget?
Modellera individens framgångsrecept
Mitt svar blev att jag hade kartlagt duktiga spelare för att ta reda på vad som sker runt omkring dem när de är på topp. Hur ser spelet ut när de presterar som bäst. Här tänker jag på alltifrån beteenden, stämningen i arenan, känslan i laget, passningar och uppbackningar från andra spelare. Allt observerat med fokus att lära känna, hur systemet runt omkring dem ser ut när de är i sitt esse, och hur det ser ut när de inte levererar.
Här skulle det sannolikt vara en riktigt stor tillgång att vara fotbollsanalfabet, eftersom jag då inte förväntas kunna eller förstå, utan istället har den okunnigas välsignelse i att våga ställa en massa korkade frågor. Så hade jag stämt av med spelaren, lagkamrater, tränare och andra berörda hur min kartläggning kan göras ännu vassare. Jag hade fyllt på med information från spelaren om mental inställning när allt går som det ska, och när det inte fungerar. Kalla det en instruktionsbok för varje spelare. Det hade varit en bra information att ha för att kunna pussla ihop ett lag där spelarna kan ge varandra det de behöver för att vara på topp i alla lägen.
Skapa smidiga samspel mot mål
Att gemensamt plugga varandras instruktionsbok skulle snabbt bädda för framgång. Träna, skapa en trygg tillåtande zon där det inte finns misslyckanden utan istället feedback att något kan justeras, för lagets smidiga samspel. Att se klipp av varandra när de är på topp och att träna på sådana scenarion, till de sitter som en smäck.
Fotboll kan de redan, nu gäller det att träna ihop sig. Träna till det blir en omedveten kompetens precis som att cykla. Jag har inte längre någon aning om hur jag gör när jag cyklar men jag vet varför jag gör det, jag har ett mål.
Att som ett lag ge varandra det var och en behöver, förutsätter självinsikt i flera dimensioner. Insikt om mig själv, insikt om själva situationen i nuläget och insikt om det gemensamma själv som är landslaget. Att utvecklas och bli ännu mer tillsammans, ett välfungerande lag är alltid mer än summan av delarna.
Avslutningsvis
Easypeasy helt enkelt! Att vara landslagscoach är som att vara VD i vilken organisation som helst, med olika avdelningar som ska topprestera tillsammans mot ett gemensamt mål! Och det är i det smidiga och energirika samspelet, mellan de uniktolika individernas framgångsrecept, som verksamheters maximala potential ges förutsättningar att växa.
Jag älskar coaching, en kreativ och tankeväckande process som inspirerar klienten att maximera sin professionella och personliga potential. Som sagt älskar coaching… men hoppar fotbollen ?
Läs för Guds skull inte detta:
På ett SAS-plan GOT-STO i början av juni 1992:
Anna: Jaha så du spelar i landslaget…
Mannen i flygtolen intill: Ja, det har jag gjort länge
Anna: Ojdå, vad heter du då?
Mannen i flygstolen intill: Thomas Ravelli
Anna: Jaha, vad spelar du då…
Mannen i flygstolen intill: …. *asgarv*
Läs mer här Professionell coach , Affärsutveckling & Mentorskap