Vi har nyligen fått se bilder från planeten Mars. På bilderna finns sand, precis som bilderna från många andra planeter vi har fått ta del av. De prover man tar på Mars yta kommer att komma till oss om 10 år. När de kommer får vi veta vilka partiklar som finns att finna 78 340 000 km bort, på en av våra närmaste grannar. Om 10 år… får vi veta vad det är för sand… Halleluja, som jag har undrat! Nasas rymdsond Perserverance kostar 2,7 miljader USD, vilket verkligen är astronomiska summor, men det är ingenting jämfört med International Space Station, ISS.
20 år i rymden
”Den 2: a november klockan 10:23 år 2000, svensk tid, blev Jurij Gidzenko, William Shepherd och Sergej Krikaljov de tre första rymdfararna att kliva ombord för att leva och arbeta på den internationella rymdstationen. 400 kilometer ovanför jorden ligger en kombinerad arbetsplats och bostad i omloppsbana. Den internationella rymdstationen används som forskningslaboratorium och är bebodd året runt av astronauter från hela världen. Dagligen bedrivs värdefull forskning ombord – framförallt om hur människokroppen påverkas av långvarig rymdvistelse.” Rymdstyrelsen.se
Utöver expeditionen till Mars, har vi sedan 20 år, 2 månader och 28 dagar låtit ISS snurra runt jorden. Världens genom tiderna största teknikprojekt imponerar extra eftersom stora nationer samarbetar med ett gemensamt mål i sikte; USA, Japan, Ryssland, Kanada och den Europeiska rymdorganisationen ESA. Rymdstationen har hittills kostat 150 miljarder USD och är stor som en fotbollsplan. Tänk att vi människor har skapat något så stort som kan sväva i omloppsbana 40 mil från jordens yta. Över 240 personer har hittills levt och arbetat på rymdstationen som beräknas finnas kvar i ytterligare 15 år. Visionen med stationen är tydlig; att kunna ta människor tillbaka till månen och en dag vidare till Mars. För 52 miljoner USD kommer man som privatperson att kunna ta sig en semestertur till ISS, International Space Station.
Rymden, ett sätt att prokrastinera?
Det får mig dock att fundera över det här med rymden. Om just rymdfokuset är av samma karaktär som så många andra distraktionsprojekt jag mött i mitt liv och arbete. Ska vi likställa våra rymdäventyr med alla andra tillfällen när vi väljer att ducka det egentliga problemet. För att istället hitta energi på annat håll? Det är klart att det är roligare att skicka ut saker i rymden för att finna nya boendeplaneter, än vad det är att rensa havet från skräp. Roligare absolut, men viktigare? Det tror jag inte! Jag fascineras av rymden och rymdresor, men undrar om det bara är ett sätt för oss att gömma eller glömma våra egentliga prioriteringar? Är kanske rymdäventyren egentligen prokrastinering? Något att lägga tid och resurser på medan vi undviker att ta tag i det som är viktigt på riktigt?
Distraktion
Vi har alla något par i vår bekantskapskrets som skaffade barn, ny hobby, köpte hus, sommarstuga, båt, hund och som något år senare går isär. För nära och kära är det i vissa fall uppenbart att det egentligen är relationen som behöver extra kärlek och omsorg. Men det är känsligt och det är lättare att spela med och glädjas åt substitutet. För idrottslag kan det handla om att man köper in en ny talang, byter tränare eller bygger en ny idrottsanläggning för att komma in i matchen igen. Företag kan skaffa sig en ny logga, hemsida, visionsberättelse, rekrytera en talang. Vi säger upp den ”dåliga chefen” eller den ”jobbiga medarbetaren” och upptäcker att det inte löste problemet. Vi distraherar oss från att ta tag i våra surdegar på riktigt.
Alltings effekt på varandra
Idag kan jag fråga mig om vi verkligen har tid att låta oss distraheras. Utvecklingen går så fort idag. Vi vet vad som händer när vi låtsas som ingenting och fortsätter som om utmaningar inte existerade. Det fungerar inte eftersom alla vet! Vi lurar ingen! Att låtsas ovetande eller säga att det inte är mer problematiskt här än någon annanstans, minskar tilliten för dig eller för verksamheten. Att peka finger och säga att ”det är inte vi det är de andras fel/problem/utmaning”, visar på bristande förståelse för alltings effekt på varandra. Om vi är en del av en helhet så är det helheten som avgör resultaten, oavsett hur bra eller dålig en enskild del är. Det går inte att fejka och vi lurar ingen. Låt oss gå tillbaka till rymden, vår egen planet behöver alldeles väldigt mycket kärlek just NU!
Tänk om
I 20 år har stora nationer tillsammans skapat en osannolik och högteknologisk miljö, svävande i omloppsbana. Under alla dessa år har de samverkat och fortsätter att skapa förutsättningar för nydanande forskningsprojekt av vikt för att leva på en annan planet i rymden. Tänk om de skulle investera lika mycket teknik, tid och resurser på att skapa förutsättningar för att vi ska kunna fortsätta att leva på den planeten i rymden som vi har fått lyckan att födas på. En International Earth Station, IES, med fokus på att komma till kärnan med de utmaningar som vi verkligen står inför. Tänk om 20 år, 2 månader och 28 dagar från idag när en googling ger oss den här texten, om hur vår väg till en frisk planet började:
”Den 2: a november klockan 10:23 år 2020, svensk tid, klev de tre första ombord för att leva och arbeta på den internationella jordstationen, IES. Mitt på jorden ligger en kombinerad arbetsplats och bostad stilla. Den internationella jordstationen används som forskningslaboratorium och är bebodd året runt av forskningselit från hela världen. Dagligen har värdefull forskning bedrivits ombord – framförallt om hur jorden, människans plats i rymden, för alltid ska förbli vårt långvariga hem. Det är människorna bakom beslutet att vända fokus från ISS, international space station, till IES, international earth station, som vi har att tacka för en framtid på vår vackra planet. ” Jordstyrelsen.se
Rymden kan vänta
Jag vill så gärna att vi ska kunna andas ren luft även i framtiden. Tänk dig ljudet när du öppnar fönstret på glänt i den första vårsolen, och hör alla fåglar dela med sig av sin vackra sång, visst är det fantastiskt? Finns det något härligare än ett sommarvarmt bad, några simtag under vattnet utan att oroa sig för föroreningar? Snö och is på vintern med termosljumen varm choklad och en apelsin i en snödriva på fjället. Härliga promenader på platser med träd som lever, frodas och mår bra. Pyttesmå saker i det lilla och nära, när vi jämför med vart vårt klimat är på väg, men allt hänger samman. Det känns väldigt felprioriterat att investera 1 243 miljarder svenska kronor på att lära oss hur vi kan leva tyngdlöst. Eller 22,4 miljarder på att hämta sand på Mars. Det känns som att vi duckar den viktigaste frågan av dem alla, den om vår egen plats i rymden.
Under stjärnhimlen
Rymden är fascinerande. Men med de track record vi människor har vad gäller att kolonialisera nya områden, så vore det kanske en god idé om vi bara lät rymden vara. Som jag skriver i min bok:
””Överallt där européerna satt sin fot tycks döden hemsöka urbefolkningen.” Dessa ord uttalades av Charles Darwin på 1830-talet. Utan något som helst konsekvenstänk och i någon slags masspsykos av hybris koloniserade européerna resten av världen. Jag tänker att många av de platser européerna lade under sig på sin färd över klotet hade en mycket mer ödmjuk inställning till livet och alltings samverkan. En respekt för den rytm som är grunden för alltings samexistens. Jag undrar hur världen skulle ha sett ut idag om den ödmjukheten hade fått sprida sig istället för härskarmentaliteten med exploatering, krig och egen vinning i fokus.” (Chilla – din guide till framtidens ledarskap, 2021)
Dagens funderingar från frukostbordet. Vi borde kanske njuta av stjärnhimlen från vår egen planet istället. Vi skulle kunna investera alla de resurser som läggs på rymdexploatering för att återställa de misstag vi gjort under vår framfart. Och därigenom säkra vår överlevnad här. Hon förtjänar det, vår vackra moder jord!
Fokus, engagemang och glädje
Att jag skriver om rymden tillhör ovanligheterna. Jag brinner för människans rätt att leva ett liv där hon kommer till sin fulla potential. Skriver därför oftast om hur de förutsättningarna skapas, läs mer i denna artikel i VD-tidningen. Att leva i en miljö där vi kommer till vår rätt är en viktig förutsättning för att känna fokus, engagemang och glädje. Då blir det viktigt att vi investerar i den miljö som är vår, snarare än att vi lär oss leva tyngdlösa.
Läs mer av mig genom att fylla i dina kontaktuppgifter här nedan. Vill du komma i kontakt med mig finner du mina kontaktuppgifter här.
Du vet väl att du kan få min bok signerad genom att beställa den här: ”Chilla – din guide till framtidens ledarskap”