Jag får svårare och svårare att lyssna på programledarens frågor, frustrationen växer inom mig. ”Så vad du säger är att du älskar publiken mer än dina fem barn?” Anna Hedenmo intervjuar Claes Malmberg i programmet, Min sanning. Han svarar insiktsfullt att hans prioriteringar genom livet säkert kan ifrågasättas. Att det är hans barn som har svaret på om han älskar publiken mer än barnen. Det kommer ingen följdfråga på det utan intervjun fortsätter. Genomgående färgas den av hur Anna värderar Claes svar utifrån sina värderingar utan att egentligen lyssna till andemeningen i det han säger. Otroligt mänskligt och otroligt synd. Jag vill slå ett slag för att lyssna utan att värdera.
Frågan är ofta oprecis
När någon ställer en fråga, gör den oftast det utifrån den tankeprocess den befinner sig i just för stunden. Om det inte är ett förberett möte med givna frågor, vill säga. Ansatsen i frågan påverkas av frågeställarens tankar, känslor, värderingar mm, kring ämnet och sinnesstämning i stunden. Den påverkas även av maktrelationen mellan den som frågar och den som ska svara. Om det dessutom finns en belastande historik kring frågan kommer även den att påverka frågan. Ta en enkel fråga som – ”Vad gör du nu?” Den kan ha väldigt olika betydelser beroende på hur den uttrycks.
- Nyfiket: Vad gör du? = Vad arbetar du med nuförtiden?
- Disciplinärt: Vad gör du? = Vad håller du på med? Är du inte klok?
- Trevande: Vad gör du? = Vågar inte riktigt hoppas, men… Vill du hänga med mig?
- Förvånat: Vad gör du? = Ha ha ha Du är ju helknäpp, och jag gillar det?
- Kan bäst själv: Vad gör du? = Men du kan ju inte välja fotografier innan jag har berättat vad det ska användas till!
- Från barnet: Vad gör du? = Kan vi köpa sushi? Mitt toapapper är slut? Kan du hämta mig vid bussen? Tycker du inte om mig längre? Kan vi ha midsommarfest här i år? Kan vi åka till New York? Kan du massera min nacke?…
Samma väldigt enkla fråga ”Vad gör du?” får och har helt olika betydelser. Tänk då på frågan: ”Så vad du säger är att du älskar publiken mer än dina fem barn?”
Svaret är sällan svaret
Just av orsaken att en fråga kan få och ha så vitt skilda betydelser blir svaret på frågan sällan svaret som den frågande hade hoppats på. Det kan istället för ett svar bli en motfråga i form av ”varför undrar du?” Eller det blanka påståendet ”Ingenting!” Faktabaserade svar som jobbar, tvättar, kör bil dyker naturligtvis också upp. Men hur vet jag vad det är du egentligen vill veta när du ställer frågan? Och vad händer om du får svaret ”Det känns bättre nu! Men det har varit tufft en period. Nu tror jag att vi har löst det.” eller ”Det är helt fantastiskt! Jag kan inte tro att det är sant!” Återigen så är ”Vad gör du nu?” en banalt enkel fråga och svaren sällan komplicerade.
Men när Claes Malmberg svarade att hans prioriteringar genom livet säkert kan ifrågasättas. Att det är hans barn som har svaret på om han älskar publiken mer än barnen. Då är inte det ett svar på frågan utan information om större perspektiv. Att lyssna aktivt och värderingsfritt gör det väldigt enkelt att ställa följdfrågor och följa med in i det perspektivet för att få ta del av personens visdom. För om man verkligen vill veta svaret på frågan, vilket man kan ana eftersom frågan är ställd, så är det bakom de värderingsfria följdfrågorna det verkliga svaret finns. Vill man istället värdera en persons agerande negativt som i det här fallet, kan man absolut göra precis som i intervjun och nöja sig med det svar man fick. Det bekräftade att man kan ifrågasätta prioriteringar som är gjorda.
Tolkar med sig själv som facit
Att få bekräfta sina egna värderingar i dialog med andra kan göra oss tryggare. Allt som bevisar att de sanningar som jag bygger min tillvaro på är korrekta, skapar oss en känsla av status. Styrkan i att få bekräftat att man har koll och har rätt. Att tolka information med sig själv som facit är det mest naturliga i världen. Det finns ett antal yrken som verkligen aktivt tränar på att arbeta bort sin confirmation bias – konfirmeringsbias eller bekräftelsepartiskhet. Poliser och brottsutredare är en sådan grupp, forskare (riktiga forskare inte konspirationsforskare) och coacher är en annan.
Konfirmeringsbias är en typ av förvrängning, förvanskning och feltolkning som vi gör oss skyldiga till när vi mer eller mindre omedvetet väljer information och beteenden som gör att våra befintliga uppfattningar och trosföreställningar blir bekräftade. Genom detta gör vi oss skyldiga till faktaresistens, när vi inte kan ta in fakta som talar mot våra uppfattningar, åsikter och värderingar. Går man långt i att vara skeptiska till fakta som står i konflikt med de egna uppfattningarna kan man kalla dem för alternativa fakta eller vanföreställningar. Ännu längre går man när man mentalt sätter sig i en ekokammare, där man bara umgås med likasinnade och allt som sägs blir ett eko av det man själv säger. Då infinner sig en känsla av att vara stark, alla tycker som jag gör. Jag har rätt!
Lyssna utan att värdera
Att istället lyssna utan att värdera får saker att hända. När vi fokuserar på vad den andre faktiskt säger, vad den inte säger och hur den förhåller sig eller vad den utstrålar när den pratar. Då kan vi få lära oss mycket om den andre och om världen omkring oss. För att göra det får vi ta hänsyn till att den andre personen befinner sig i andra sammanhang och miljöer. Att den har en alldeles egen identitet tack vare sina erfarenheter, värderingar och övertygelser, vilket gör att de egna tankarna om vad som egentligen sägs inte är relevanta i sammanhanget.
I det hantverket som jag befinner mig i är det en kärnkompetens att aktivt lyssna. Vi coacher tränar och utvecklar den förmågan under hela vårt värv. Många av oss är likt mig väldigt intresserade av det som inte sägs, eftersom svaret sällan är svaret. ”-Berätta mer!” ”-Vad blev då möjligt?” ”-Så vad är det du inte säger nu?” ”-Om man hade sett allt detta på avstånd, vad hade blivit tydligt då?” ”-Vad har du lärt dig av det här?”. Hela batterier av kompletterande frågor för oss närmre kärnan. Jag skriver och menar oss, klienten och jag, eftersom den som svarar på frågorna sällan själv är medveten om hur allt egentligen hänger ihop.
Testa att vara genuint nyfiket intresserad
Tänk om Anna Hedenmo hade ställt fler utforskande frågor till Claes Malmberg. Insiktsskapande frågor som kunde väcka nytt hos honom, och som skulle kunna väcka nytt hos tv-publiken. Istället för att säga ”Så vad du säger är att du älskar publiken mer än dina fem barn?” Skulle hon kunna fråga ”-Hur ser du på dina prioriteringar av tid med barnen och tid med publiken?” Hon skulle kunna fortsätta fråga ”-Vad tänker du om det?” följt av ”-Vilka tips har du till andra i liknande situation?” för att på så sätt komma åt insikter och reflektioner som verkligen är Claes Malmbergs sanning. Programmet heter trots allt ”Min sanning” och jag förutsätter att ordet ”min” syftar på den intervjuade och inte programledaren. Tänk hur många tittare som själva skulle kunna reflektera hur de fördelar sin tid mellan arbete och barn, om även de har ett arbete som de verkligen älskar och vill ägna mycket tid åt. När vi hör en fråga ställas är det lätt att själv börja reflektera över sitt eget svar.
Det fina med att lyssna värderingsfritt är att den andre får lättare att öppna upp. När vi kombinerar det värderingsfria med ett genuint nyfiket intresse, ökar vi benägenheten hos den andre att öppna upp för att verkligen utforska ämnet. Det är lite som en skattjakt. Varje värderingsfri nyfiken fråga för oss båda närmre kärnan, skatten. Det är det bästa som finns. Jag skriver ner några påhittade exempel som inspiration. Jag skriver ett påstående följt av några frågor, men jag skriver bara frågorna så får du hitta på svaren:
Några tips på frågor för att lyssna värderingsfritt
- Påstående: ”De tycker inte om mig?”
Tips på följdfrågor: ”-Hur märker man att någon tycker om en?”, ”-När är det lätt att tycka om någon?”, ”-Av alla de som inte tycker om dig, vem gillar dig ändå bäst?” ”-Alla de andra människor som verkligen tycker om dig, vad är det de ser hos dig?” ”-Hur kan du göra lite mer av det varje dag?” ”-När du säger att de inte tycker om dig, vad handlar det då om egentligen?” ”-Vad skulle också kunna vara sant?” - Påstående: ”Det finns inte tillräckligt med tid!”
Tips på följdfrågor: ”-Vad innebär tillräckligt med tid?”, ”-I vilka stunder i livet har du haft tillräckligt med tid?”, ”-Berätta om de stunderna”, ”-Vad har alla de stunderna gemensamt som gör att tiden känns tillräcklig?”, ”-Vad inser du när du hör dig säga det?” - Påstående: ”Just nu känns allt, helt fantastiskt!”
Tips på följdfrågor: ”-Så härligt det låter berätta mer om det fantastiska!”, ”-Vad har varit några framgångsnycklar till att allt är fantastiskt?”, ”-När du mår så här, hur påverkar det de människor som finns runt omkring dig?”, ”-Vad tänker/känner/inser du om det?”, ”-Vad är det allra minsta som behövs för att en sådan känsla ska infinna sig?”, ”-Vid vilka tillfällen skulle du må bra av att ta fram lite av den här känslan, som en krydda?”, ”-Vad är du allra mest stolt över?”
På vem skulle du vilja testa att lyssna utan att värdera? Vems skattjakt vill du facilitera genom ditt lyssnande och dina frågor. Det kan vara bra att tänka på att alla inte är vana att få en utforskande motfråga. Du får därför vara varsam i tonläge, närvaro och visa ett genuint intresse. Att låta frågan följas av tystnad är viktigt. Du kommer att märka kraften i pauseringar, de öppnar många spännande dörrar.
Jag önskar dig många härliga stunder när du tränar att lyssna inåt både hos dig själv och andra. För dig som blir sugen på mer, läs gärna de här två inläggen KOMPASS ELLER KARTA? och BLI EFFEKTIV & BÖRJA LYSSNA – NU!
Med värme
Anna Sanderoth Vilkas
anna@sumoteam.com
+46-721-605065